Jag fick min första hund när jag var 6 år, en mellanpudel som hette Dolly. Det var via henne som mitt stora hundintresse satte fart.

2005 skaffade vi vår första familjehund, Simon en Jack russel terrier, världens snällaste, envisaste terrier. Vi gick alla möjliga kurser och provade på det mesta. Vi fastnade för agility och tävlade i klass 3, vi lyckades kvala till två lag-SM.

2014 skaffade jag mig min första Sheltie, Billy "min fina lilla blå" som jag kallade honom. Han var 16 veckor när han kom till oss, en liten ullig dunboll. Han var så otroligt snäll och lättlärd, vi har haft så roligt tillsammans på alla våra äventyr.

Sommaren 2015 flyttade Nicko hem till oss, en svart-vit Sheltie från Norge. Han var 8 månader när han kom till oss. Planen var att vi skulle köra agility tillsammans men det blev inte så då han blev alldeles för stressad i den miljön.  Så vi lämnade agilityn bakom oss och började träna rallylydnad istället. Jag är så glad att vi gjorde det, han har lärt mig allting om rallylydnad. 

Hösten 2021 flyttade Svea hem till oss, en tuff liten trefärgad Sheltietik som satte full fart på flocken där hemma. Hon var 8 veckor när hon flyttade hem till oss, världens sötaste lilla dunboll. Jag köpte henne på foderavtal, våren 2025 födde hon sina valpar och nu är hon min till 100%. Jag tror att det bor en liten terrier i henne.

Från att ha haft tre hundar under många år, är det idag bara Svea kvar i flocken. Jag är så tacksam över alla år jag haft flera hundar men nu är det en ny period i livet som sätter fart. Livet är inte bara att träna hund, det är så mycket mer. Att få vandra, resa och fiska tillsammans med min man Lasse är bland det bästa som finns att göra. Nu ska vi njuta av livet tillsammans här och nu. Alla hundänglar ska vi ha med oss i våra hjärtan.

Självklart kommer vi att träna och tävla agility också men mer som en rolig hobby.

​​/Mia